TILL PAPPA FRÅN THILDE
PUSS THILDE PAPPA <3
bolebomp
prinsesa
kung
thilde
ellioth
god
natt
såvgot
pappa
…som ibland inte liknar någonting alls. Denna krumelur kan vara avgörande i många sammanhang. Jag pratar om namnteckningen! Hur kan några streck, som allt som oftast inte går att tyda vara så otroligt viktiga.
När vi sätter våra namnteckningar på ett papper idag, så betyder det att vi har sålt vårt hus och att köparen helt plötsligt är skyldig att betala oss en jäkla massa pengar. Samma grej är det när det gäller skilsmässa… två underskrifter, sedan är man inte längre gift. Det är rätt fantastiskt och smått otroligt… att bläcket i en penna kan binda en juridiskt vid en himmelens massa grejer och sedan lika fort lösa upp något annat.
Det blev mycket riktigt ett besök på Gekås igår efter en mysig lördag på Falkenbergs Strandbad. Vilken otroligt tilltalande inredning de hade i lobbyn. Jag bara gick runt, var helt såld och sög in atmosfären medans mamma löste incheckningen. Engelsk stil, ljusa tyger och mörkt trä. Det hängde strategiska lappar med varifrån möblerna kom, dock vet jag inte om det var lika smart av dem att hänga prislappar med!? DYRT! Och efter trippen till Ullared har jag absolut inte råd... Det blev mycket bra-att-ha-grejer igår. Allt ska rakt in i lägenheten. Flyttlasset går ju på lördag! Tjohooo….
Jag pratade just med mamma. Imorgon förmiddag bär det av. Niiiice…
Dock vet jag inte riktigt hur jag har tänkt med Gekås-shoppingen!? Vi ska nämligen åka fyra personer i mammas, ganska lilla bil. Alla ska ha med sig ombyten och grejer till kvällen. Alltså troligen varsin mindre väska… Har själv undrat hur vi ska få plats med DEM i bilen…
Så hur fan tänkte jag då när jag skrev min långa inköpslista? Själv har jag nämligen igen aning!? Något ska väl ändå få plats. Jag får helt enkelt “lura” till mig plats, med hjälp av en stor väska, som bara ligger lite packning i. Då kan jag stoppa allt jag handlat i väskan. Problem solved!
Tjoho! Nu är lönen på kontot! Bästa att titta en extra gång på siffrorna, eftersom pengarna snart är ett minne blott… Mycket ska fixas och grejas, dubbelhyra några månader för mig, eftersom jag flyttar innan huset är sålt. Smällar man får ta. Den här helgen kommer också hjälpa till att gräva ett hål i plånboken, eftersom det antagligen blir ett besök på Gekås på söndag. Har skrivit en ganska så lång lista med saker som jag vet att jag behöver köpa. Jag är i och för sig inte jätteorolig över ”hålet” eftersom jag har haft några månader på mig att förbereda mig.
Sedan kommer det säkert bli en ny, minst lika lång lista efter flytten, när jag kommer på saker som jag inte hade en aning om att jag faktiskt behöver. Bättre det än att köpa saker som jag tror att jag behöver, men aldrig kommer använda. Man lär sig allt lite av varje genom livet. Både små och stora saker. Sedan julklappar! Ja jäklar, JULKLAPPAR! Har inte riktigt hunnit dit i tankarna än.
Nog om shopping, som i och för sig kan vara nöjsamt emellanåt. Imorgon förmiddag ska jag göra något som inte har hänt sedan jag flyttade hemifrån typ. Bara umgås med mor (+sambo) & bror... Jag och lillebror blir utbjudna på julbord med övernattning, på Hotell Strandbaden i Falkenberg och ska bara ha det trevligt, lugnt och skönt. Det blir en perfekt uppladdning inför en intensiv vecka, där antagligen allt kommer ställas på sin spets men också förhoppningsvis lika mycket falla på sin plats helt och hållet.
Första julmaten för mig också föresten, om man bortser från mackan jag åt här om kvällen med rödbetssallad, prinskorv och köttbullar… Hmm.
Innan helgen startar blir det maxat fredagsmys med barnen. Klurar lite på vad vi ska hitta på för mat och mys idag. De kanske vill göra chokladbollar?! Men vad vill jag göra? Vad ska ni göra?
Hemska tanke, men jag vet samtidigt att jag undvek en av dagens värstingfighter och att det ändå ordnar dig. När jag parkerade bilen utanför skolan flashar det förbi en bildsekvens framför ögonen… Det är när jag 15 minuter tidigare hämtar ett grönt äpple ut skålen på köksbordet, lägger det på hallbordet och sedan åker hemifrån utan det. Nu ligger det ensamt där och Thilde har inte med sig någon frukt idag. Hade jag nämnt detta hade det blivit fullständig panik. Nu lyckligt ovetande ända fram till fruktstunden kommer hon ha en lättare, roligare morgon, precis som jag. Dessutom blir hon nog inte utan. Skolan har frukt.
I eftermiddag är det utvecklingssamtal för lilla stumpan, som nog håller på att utvecklas alltid… Jösses! Hoppas det går fint.
Tänk om det ändå vore juni nu, ljust och skönt och massa härliga dagar med sol strax runt hörnet och Semester! Drömmer mig bort. Jag skulle behöva semester när detta året är slut. Det har verkligen varit kontrasternas år. Det svåraste och samtidigt bästa på länge!
Mental vila, spa för själen och kroppen vore inte dumt. Får hitta på nåt!
Jajamensan, det har jag nu och jag är INTE på semester. Tyvärr!
Fatta så gott det hade varit om det var solen som värmde till den temperaturen istället för pelletspannan på jobbet. Inne på mitt kontor har jag nu 24 grader. Jag, som inte är så hemskt frusen av mig, förutom om fingrar och tår när jag är utomhus på vintern. Det blir lite jobbigt varmt då, även om jag mestadels sitter stilla. Särskilt om fötterna som dagen till ära och många andra dagar så käckt är instängda i ett par stövlar. Tilläggas bör väl att jag inte har något fönster att öppna på mitt kontor. Jag har skruvat och grejat med termostaten som sägs höra till mitt rum och nu vred jag ner till det lägsta… Med risk för istappar och fastnande fingrar i frostiga metallföremål imorgon… Lite vågat, I know!
Tänk vad mycket förväntningar man har inför helgen när man åker hem från jobbet på fredagseftermiddagen. Två hela, härliga, lediga dagar framför sig. Hur gott som helst. Jag kan meddela för dem som inte redan vet, att det faktiskt är måndag idag igen, redan!
Vad hände? Helgen bara flög förbi. Hann jag något då? Jo då, rätt mycket faktiskt. Först regelrätt fredagsmys följt av en lugn, skön förmiddag hos finaste i Borås. Hem till finaste barnen sedan, fixade lite lunch och lagom efter det dök min mor och sambo upp och fikade med oss. De hade med sig flyttlådor till mig. Jag behöver verkligen dra igång med packandet nu. Den här veckan får allt gå i det tecknet, eftersom kommande helg är fulltecknad och sedan är det bara en vecka kvar! Herrejösses… Kläder, sängkläder, handdukar står först på packlistan.
Igår var det städ och röj hemma… jag höll mig undan det mesta, eftersom det inte var jag som bjudit till kalas, och för att jag inte heller skulle vara med. Jag lämnade först Ellioth på ett barnkalas på förmiddagen och sedan blev det ett återfall, eller kanske mer ett återbesök i Borås för lite musik och textskriveri mitt i söndagsmyset. I fem timmar var jag där, det kändes som 30 minuter! Har man trevligt då?
Återfall kanske är en bättre benämning ändå… för det handlar helt klart om ett slags beroende!
Förstod efter flitiga statusuppdateringar på Facebook igår att Zlatan måste varit något alldeles extra under gårdagens match. När jag sedan hör på radion idag att han gjorde samtliga av Sveriges fyra mål och det sista under en flygtur, så måste jag säga att även jag blir imponerad av den mannen och tyckte att det var lite synd att jag missade allt. Han fick Guldbollen igen på årets fotbollsgala och många tycker att det kanske är dags att ge den till någon annan. Men, så kommer motfrågan: Finns det någon som ens är i närheten av Zlatan? Tydligen inte…
Nog med fotbollssnack! Det är nog ett av de sista ämnen jag trodde skulle tas upp här i bloggen.
Nå väl… Tankarna uppfylls nu av kärleken och planer inför vårt fredagsmys. Företeelsen har ju fått en lite annan innebörd den senaste tiden, vilket är helt underbart! Funderar lite på vilken mat vi ska laga och mumsa i oss, samt vilket vin vi ska smutta på och umgås kring. Egentligen spelar det mindre roll. Knäckebröd och vatten skulle funka, eftersom sällskapet är top notch och njutbart i sig!
Ja, ganska ofta åtminstone. Vissa saker vill man ju i och för sig ska vara precis som de alltid har varit. Tänk bara på det där med vilken stol du sitter på när du äter, hemma eller på jobbet… Varvar du, eller blir det alltid samma. Finns fler grejer. Vi är ju vanemänniskor och har svårt att bryta mönster, vilket gör att vi ibland ”fastnar”. Oftast händer absolut inget om man till exempel byter plats. På sin höjd kanske man vidgar sina vyer och ser rummet ur ett nytt perspektiv eller får en frågande min från den som brukar sitta på den stolen… haha… Testa!
Idag har jag hur som helst fått lite omväxling. Ett par timmar i bil till och från Göteborg. Till Angered närmare bestämt. Anledningen: En mystisk låda, som skulle räckas över personligen till mottagaren. Spännande va!? Innehållet var så upphetsande som plåtbitar som skulle ytbehandlas. En akutgrej. Imorgon blir det nog ett nytt äventyr. Väldigt likt dagens.. Samma låda ska hämtas och köras tillbaka!
Efter den här morgonen, som urartade fullständigt ville jag bara åka hem och gråta en stund för att orka med dagen. Men, det går ju inte. Jobbet väntade idag med, även om jag kom sent.
Det var en lugn morgon idag ända tills vi var halvvägs in i lämnandet. Då kom 6-åringen på att hon ju MÅSTE ha sina vantar just precis NU, där hon stod, där och då! Mitt på gången mellan bilen och dagis! Eftersom vantar är ett kapitel för sig, så hittade jag inte gårdagens par hemma innan vi åkte, men visste att hon hade varmare i facket på skolan. På väg från dagis till skolan sedan, en knapp kilometer, så höll hon nästan på att sparka sönder inredningen i bilen, i alla fall min stolsrygg, samtidigt som hon nog spräckte mina trumhinnor med sitt vrål och skrik. Bara för att jag inte stannande mitt på vägen, så att hon kunde leta i sina jackfickor efter vantarna. Vi letar när vi kommer fram, tyckte jag.
Väl framme totalvägrar hon att gå ur bilen och bara vrålar. Tror nog att hon här till och med har glömt bort varför hon är arg och ledsen. För att hon ens ska höra att jag pratar med henne, måste jag ju tyvärr också höja rösten… Till slut fanns tyvärr inte mycket att göra än att bestämt lyfta ur henne och ställa henne på marken. Färdigdaltat! Pust och stön.
Sedan blev det till att dra och styra henne i rätt riktigt. Inte det lättaste när det skriks och kämpas emot allt vad det går. Hoppas inte allt för många såg och hörde oss! Till slut fick jag nog. Tog ett stadigt grepp om henne, jympapåse, skolväska, frukt och gosedjur och bar henne, trots ivrigt sprattel fram till dörren. Givetvis gick hon inte med in… My God!
När ska det sluta? Man känner sig verkligen helt bedrövligt kass efter dessa bråk, som ju inte ens handlar om stora saker som miljö, världsfred eller pengar… Utan idag om VANTAR!
Mycket prat nu… ni som känner mig vet, att DET kan jag. Nu handlar det dock om prat med allvarlig ton. Först igår hos mamma och nu alldeles nyss under det dagliga samtalet med hjärtat. Jag vältrar mycket och ibland om och om igen, både för att försöka förstå mig själv, vad som ska hända, hur andra tänker och hur saker och ting kan komma att fungera närmaste framtiden. Många har ju varit i samma sits och känner igen turerna hit och dit… Får man säga att det är skönt, trots att det ju förstås är tråkigt att någon alls ska behöva gå igenom något sånt här. Men ibland blir det ju så, det är svårt att stoppa.
Det jag dock vet själv är att det kommer bli bra! Det är en lättnad utan dess like.
Fy! Idag var det segt. Usch för att behöva kliva upp innan kl 06.00, när det dessutom är så jävla svart ute att man inte ser någonting. Nu skulle jag behöva lite extra energi inför kommande upptåg. Funderingar finns på om man åtminstone skulle testa de där mest självklara grejerna, som lite C-vitamin i form av frukt och sedan ge sig ut i alla fall fem av lunchrastens 30 minuter för att fånga en liten dos av dagsljus. Göra, som ett litet experiment av mig själv.
Nu är apelsinerna billiga va!? Kanske borde köpa ett antal kilon och pressa juice av och kicka igång mig själv och dagen så.
Testing testing!
Jag slutar kl. 14 på fredagar och ändå är jag inte hemma förr än närmare 17…precis som alla andra dagar. Kan det kanske bero på att man sparar alla ärenden till just den dagen, när man har tid.
Snabbt som attan svischade jag genom ett par butiker och inhandlade två presenter inför morgondagen. (En tredje fick jag så snällt hjälp med igår
Har blivit lite småsjuk på fina grejer till lägenheten nu och inser att ett besök från programledarna i Lyxfällan är farligt nära! haha Soffa, hämtas på söndag… Har hittat ett jättefint soffbord med, och en adventsljusstake och en matta och en…. kan hålla på lääääänge. Nähäpp… Fredagsmys!
Under tiden detta blogginlägget skrevs har barnen fixat klart och redan gett bort Fars dag-presenterna. Effektivt!
En entertainer ut i fingerspetsarna. Minns så väl när jag fastnade framför TV:n för ett helt gäng med år sedan nu. Det var en intim konsert/tv-inspelning där han stod på en liten, rund scen i mitten med publik på små läktare runt om. Han hade med sig sitt korta mickstativ och han var bara såååå bra. Jag bara satt och njöt och tog in.
Sedan undrar jag hur jag tänkte när jag inte gick på konserten han hade i Sverige senare!? Men nu idag släpper han ju en ny skiva. Har just startat den på Spotify och hoppas att han levererar, som vanligt. Singeln, Candy känns lite kul och är resten av låtarna i närheten, så kan det bli riktigt bra.
Kanske kan bli konsert i sommar med lite tur. Och skulle det inte bli så, så kan jag lova att sommaren blir toppen ändå, bästa på länge. Jag och Anders kanske ordnar en egen, liten, intim konsert med ”A dreamers in” om man får fortsätta drömma lite och det får man.
Nej, vem sjutton ska ha TV:n? Vi har pratat lite i omgångar om vem som ska ha med sig vad från huset. Det är ju snart, 4 veckor! Jag hoppas verkligen att det kommer gå smidigt och att vi båda använder sunt förnuft. Hela tiden ge och ta och inte bli gniden, för det förlorar man nog dessvärre mer på i längden än vad man kanske sparar i kronor och ören. Bara båda tänker så. Än känns det ok, men vi har också bara skrapat lite på ytan.
En tanke dock som slår mig i allt detta är hur det oviktiga helt plötsligt känns väldigt, väldigt viktigt. Jag tänker likadant emellanåt. Ta TV:n som exempel… Ingen livsviktig pryl, men den används i och för sig flitigt dagligen. Men det går att klara sig utan några dagar eller veckor och kanske till och med månader. Sedan också med ett begränsat kanalutbud. Hemska tanke… Men det GÅR. Man överlever. Det är inte viktigast.
Anledningen TROR jag är att det är det enda än som faktiskt går att ta på. De stora prylarna man ser varje dag. Resten, i skåp och garderober hör än så länge till en lite annan värld. Likaså känslorna, som antagligen kommer dyka upp. De vet man än inget om.
Hur som helst, vet jag att det kommer ordna sig och svaret från frågan ” Vem ska ha TV:n?” är: Jag!
Nyss.
- Hej! Simon heter jag och jag ringer från (hörde inte ens namnet) och jag söker er Elansvarig.
- Hej. Någon direkt elansvarig har vi inte. Vad gäller det?
- Jo, vi är ett företag som bevakar elavtal och ser till att man inte betalar fel eller för mycket till Elbolagen.
- Ok. En sådan tjänst har vi redan, så det är inte intressant.
- Jaha, när gjordes det en elrevision senast då?
- Det var i våras.
- Aha, knappt ett år sedan då alltså!? (Snille)
- Precis!
- Ok. Skillnaden mellan vårt företag och andra sådana företag är att vi även hittar de felen som andra inte hittar och vi hade en kund förra året, som fick tillbaka 59.000 kr. Vi skickar ut en Eltekniker som på plats kontrollerar fakturorna. Så jag tänkte på onsdag 7 november, kl 11. Passar det?
- *skratt* Eeeh… Nä, det gör det inte. Vi har som sagt redan ett avtal med ett annat bolag där. Så detta är inte intressant.
Herregud… jag har slutat bli förvånad över olika tjänster och typer av försäljningsupplägg som stackars säljare har när de ringer. Jag som exempel blivit erbjuden värdecheckar på Systembolaget (!) för en marknadsundersökning vi inte ens svarat på… Tackade Nej!
Den här smådryga killen ringer nog inte tillbaka än på ett tag i alla fall. Däremot har jag två riktigt ihärdiga tjejer från E-on och Vattenfall, som ringer och följer upp VARJE vecka om jag läst igenom deras mailade information och de senaste sex veckorna har jag haft samma svar. – Nej tyvärr – det har inte prioriterats. Fortfarande lika glada i andra änden önskar de trevlig dag eller helg och meddelar att de återkommer igen om en vecka. Måste medge att jag är lite nyfiken på hur länge de orkar hålla på…
