En sladdis!

...precis som nattis, snuttis och nappis! Omskrivningar, "förgullningar" av vanliga ord.
I lördags när vi höll på att packa ljudanläggning och resväskor inför vår spelning och senare övernattning hemma hos mig... (jo vi flänger fram och tillbaka bara några veckor till tack och lov.)
...kom jag på att jag nog glömde en av mina allra viktigaste ägodelar, näst efter mobiltelefonen.  Laddaren!
Nja, jag äger faktiskt viktigare grejer. Men herrejösses vad man skulle bli låst utan fungerande mobil. Skulle inte ha något att ringa med här hemma, inget internet, då jag kör endast via mobilen, ingen väckarklocka... kan bli trixigt!
Det slapp bli så eftersom sonens laddare till surfplattan fungerade även till min mobil.
Idag kom, trots det ett kuvert från en omtänksam älskling! I kuverter låg min sladdis! Ja, eller sladd, för att slippa göra ett redan kort ord längre :-)

Vad skulle vara värst om du blev mobillös för någon dag?

Retar upp mig...

Idag startade dagen med en liten diskussion, som snabbt avbröts för att det var dags att börja jobba och för att de som diskuterade med mig nog kände sig lite obekväma för att jag sa emot och att de själva kände sig lite dumma…

Sitter fortfarande och stör mig faktiskt.

Det började med att måndagens fotbollsgala togs upp. Nu kommer jag citera lite hur det lät:

 

    - I måndags, på den där fotbollsgalan när damerna skulle ta emot priser,  ja det blir ju så dumt… De är ju ihop med varandra allihop. Ja nästan alla är ju ihop med tjejer i alla fall… och så när en skulle tacka… Man brukar ju tacka sin man, men så blev det så konstigt när hon sa fru.

 

Min första replik var:

    - Det ÄR ju hennes FRU, då säger man väl fru? Om de är gifta. Förstår inte hur du menar.

 

Det fortsatte:

    - Borde det inte finnas ett eget ord för det då!? Så att man vet…

 

    - Förstår inte alls resonemanget, fortsatte jag. Vad är problemet? Det finns ju redan ord för det! Man   eller fru. Om jag skulle säga ”min fru”, då förstår du väl det handlar om en tjej!? Vad det nu ens har för betydelse…?

 

Grrr… Jag ser lite rött när jag hör sådant och kan inte låta bli att säga min mening.

Det finns absolut områden där jag också har fördomar och behöver lära mig mer och bli bättre. Så jag blir glad varje gång jag blir bevisad fel eller får mig en tankeställare. Jag försöker ha öppet sinne vad gäller det mesta. Mycket för att jag känner ett ansvar att föra vidare goda tankar om människor till mina barn. Hur man än ser ut, vem man än är!

Och jag älskar och blir väldigt stolt när jag hör mina barn säga att man får och kan bli kär i vem man vill och att de till och med rättar varandra om någon säger tjej- eller killeksaker. Det är ju faktiskt Leksaker!  

 

Det blev inget hus!

Det är spännande vilka vägar livet tar en… Inte alltid de mest raka, men det kan blir hur bra som helst i alla fall. Här om veckan, fick jag ett sms med frågan: ”Letar ni fortfarande efter lägenhet?” och ett erbjudande om en fyra i Kinna…

Lite småtveksamma, då vi ju precis fått ett lånelöfte tänkte vi att det ju inte kostar något att gå och kika på den. Sagt och gjort, redan dagen därpå var vi där. En kanonfin, fräsch lägenhet, men nytt kök, badrum med tvätt och torktumlare, härlig uteplats och bra ytor. Dessutom hade vi den här gången första tjing!

Jaha ja… Det var ingen tvekan efter visningen. Vi tackade ja redan morgonen efter. Nu är allt påskrivet och klart, lägenheterna vi har nu är uppsagda och planeringen i huvudet har börjat ta form så smått.

Vad underbart det ska bli att få dela boendet med sin livskamrat och stora kärlek. Det kommer bli så bra så!

Hus får vi fortsätta spana efter. Det är slutmålet såklart. Men det blir skönt att kunna leta i lugn och ro och att ha tid att tänka efter vad vi verkligen vill ha.

 

Meningslöst...

Leta hus är väldigt spännande. Bara tanken på att man inte har en aning om vart man kommer hamna i framtiden är lite kittlande. Vi vet i och för sig att det inte kommer flyttas så himla långt. Men hur huset kommer se ut, eller exakt var det ligger och vilka grannar vi kommer få är ännu ett oskrivet blad.

Som ni förstår är jag flitig besökare på Hemnet under veckorna. Trots det dyker det dessvärre inte upp fler hus ju fler gånger jag tittar. Synd! Då hade vi kunnat välja och vraka vid det här laget.

Jag tog nyligen en kik bland sökträffarna och spanade på ett objekt. Bilder är alltid kul. Mycket bilder! Men så ibland så undrar jag… Är det fotografen som får lite frispel eller är det mäklaren som får lite för mycket feeling när de väljer att lägga upp vissa bilder? Jättefina bilder oftast, men de säger absolut ingenting om huset eller lägenheten! De tar bara plats.

Här är ett bra exempel…

 

 

Nååå… vad säger ni? Ska vi smälla till med ett bud på lite kryddburkar och en virkad duk i en ljus, härlig färg!?

Eller...

Jag hoppas innerligt att säljarna tar med åtminstone mjöl och ägg när de flyttar... Eventuellt vispen med!

Bästa rundan

Haha, jösses ibland blir jag lite trött på mig själv.  Fast beslutsam gav jag mig till sportstugan för utmaningens första runda. 4,2km. Första biten är ju alltid tuff eftersom andningen halkar efter ett par meter.  Men det släppte efter ett tag. När jag hade kommit nästan halvvägs såg jag något vid kanten i mossan. Några gula fina svampar. Jag var ju tvungen då att stanna en kort stund och plocka med mig mitt fynd. Ett par steg till, så såg jag fler. Måste stanna igen... Klättrade upp en liten bit i slänten... där fanns några till. Såpass att händerna inte riktigt räckte till. Så linnet åkte av, jag knöt det i ena änden och fyllde på... traskade runt där bland granar och grenar en stund sedan joggade jag vidare, nu med min lilla påse som last. 4,2 km tog 49 minuter... haha fast jag har aldrig själv hittat så många kantareller bara sådär, så skit i tiden! Jag sprang, lugnt och beskedligt och det kändes helt ok. Nästa pass blir om en vecka. Då borde jag slå min tid... och så hoppas jag att dagens skoskav har gett med sig också!

Pass nr 1

Ja happ, rätt glad idag, lättad! Härligt!

Älsklingen kom till mig igår och vi hade ett möte på banken direkt efter jobbet. Snackade bolån…

En liten strimma ljus gör så otroligt mycket. Nu väntar vi i princip bara på huset med stort H. Vårt hus, där vi ska bo – tillsammans! Där alla barn kan få plats, stora som små och med utrymme för vårt gemensamma intresse. Hoppas det dyker upp snart… Längtar så! Så helst väldigt snart.

Det är Kinna som gäller, så vet du någon som kan vara i säljartagen så viska gärna i mitt öra.

 

Med den här sköna känslan i kroppen och med sol ifrån en blå himmel känns det som en alldeles perfekt dag att starta min träningsutmaning på. I eftermiddag blir det till att snöra på sig löparskorna och ge sig ut en slinga i skogen. Blir spännande att se hur långt jag orkar. Lovar att följa upp!

Hela idén med att nämna utmaningen här är liksom att det ska bli av och för att jag vill slippa komma krypandes och erkänna att jag egentligen är en latmask på två ben.

 

 

Inspiration...

…Det är verkligen A och O!

Vi kikade härom kvällen på programmet En klassiker i Svt. Det är fascinerande att följa människor som utmanar sig själva och gör helt nya saker, eller lägger i en växel till för att bli bättre på det man redan gör. Där handlar det inte heller om några extremsporter, så som djupdykning eller bergsklättring. De cyklar, simmar, springer och åker skidor. Den här säsongen är det en elitlöpare i triathlon, som satsar på att slå totaltiden i en Svenska Klassiker. Han är ju en klass för sig… Sedan är det en medelålders, lätt överviktig man, som bara bestämt sig för att göra det bara för att bevisa för sig själv att han visst är en person som klarar att genomföra saker han tar sig an. Den tredje är en tjej, som satsar på att klara loppen på bästa sätt, genom god planering och bra träning inför loppen.

Den fjärde och sista personen de följer i programmet är trollkarlen och komikern Stefan Odelberg. En kul, social prick som snackar sig igenom utmaningarna med ett leende på läpparna. Han vill testa om en normaltränad person klarar av att fixa en klassiker på vilja, utan specifik träning i grenarna. Spännande!

Hittills har de utfört Vätternrundan och Vansbrosimmet. Viljan att lyckas måste självklart finnas och jag blir otroligt imponerad av att de inte bara ger upp när det gör ont i hela kroppen. Samtidigt blir jag otroligt inspirerad! Inte på att själv göra en klassiker… No way! Men på att sätta upp en egen träningsutmaning.

Det första man måste göra är att bestämma sig!

Så… Här kommer min utmaning:

 

Om sex veckor, ska jag klara av att springa 10 km!

Löppassen är nu inskrivna i kalendern.

 

 

Bloggfrånvaron i bilder...

Vi börjar med ett foto från Svensktoppen Nästa.

 Utflykten till Visingsö

Utflykt till Hönö

Bad, bad, bad och besök på Navet.

Daftö

Spelning Vänga Kvarnkafé

v 33

Det har gått tre månader sedan jag var här senast. Tre härliga, sommarmånader! Tiden går så fort på sommaren ändå hade jag fem veckors semester i år. Det var helt perfekt faktiskt. Det kändes bra mycket längre än en vecka mer än vanligt. Skönt att ha tid med det man önskar hitta på. Trots det har vi inte gjort några större äventyr. Veckan innan semestern var det hårdladdning inför vårt framträdande på Stora torget i tävlingen Svensktoppen Nästa. Vi gjorde en kanoninsats, men tyvärr räckte det inte hela vägen. Men jösses så kul! Dagen därpå gjorde vi en uppskattad, liten spelning på Kinna torg, när det var årets första Sommarfredag. Helgen gick till åt att smälta allt och för lite återhämtning. Den första semesterveckan var det bad, bad, bad och sol med barnen. Väldigt skönt! En tripp till Svenljunga och Allsång blev det också.

Efter barnveckor blir det automatiskt lite lugnare. Vi gjorde en utflykt för att fira svärmor som fyllt 70 år. Anders barn var med och vi styrde mot en fantastiskt fin dag på Visingsö och Gränna. Mycket trevligt.

Dagarna gick, lite sol, lite moln och bara vara med varandra. För att sedan dyka in i nästa semestervecka med barnen. Det blev ännu mera sol och bad, men också nästa lilla utflykt. Den här gången för att fira min mamma och hennes sambo långt i efterskott. Vi hamnade på Hönö och hade picknick med hemmafixad räksallad vid hamnen. Mysigt! Det var sommarens varmaste dagar den här veckan och vi flydde till kusten över dagen. Barnen sprang fram och tillbaka mellan filten (eller mest På filten med sina sandiga fötter) och det sköna vattnet. Vi badade många gånger och det var underbart i havet. Dagen avslutades med grillkväll hemma hos mamma.

Jag passade också på den här veckan att leta efter någonstans att åka den sista veckan med barnen. Letade runt efter sista minuten-resor och insåg tillslut att det nog var bättre att spara pengarna. Tyvärr är det inte gratis. Istället spanade jag in Gotland men tillslut bokade vi en koja på Daftö Camping utanför Strömstad sista semesterveckan. Gott!

Vecka fyra kom och vi hade en skön vecka till med mera sol och lite strosande på stan, fikautflykter och mys. Vi drog igenom vår låtlista inför vår spelning, som faktiskt är ikväll och vi kollade in våra tidigare konkurrenter i Svensktoppen nästa som gjorde upp i finalen. Härligt kväll, härlig vecka! Helt underbar!

Sista veckan dök upp tillslut i alla fall. Laddade barn, som skulle på semester ”på riktigt”, åka nånstans, hämtades. De var så laddade att det spelade upp varandra så att kvällen innan avfärd blev mindre rolig med tjat och skrik. I väg kom vi i alla fall måndag morgon. Vi anlände till ett regnigt Strömstad på eftermiddagen och bekantade oss med camping och koja.  Sedan slutade det regna och vi kunde njuta av sol och bad även där. Resa med barn låter oftast mycket mysigare än vad det i själva verket är… Eller? (Hoppas någon håller med!) Herreguuud, vilket tjat. Man hinner inte till ena stället, som de tjatat hål i huvudet om innan de ska i väg till nästa… Ett jäkla tempo! Bråk om vad som är rättvist eller inte. Slagsmål för att någon tog den andres plats. Utbrott när någon billig, tidigare inköpt leksak inte motsvarar förväntningarna och går sönder… Det blir extra spännande med en ilsken 6-åring och en envis 8-åring. Ungefär här var jag otroligt tacksam för att vi inte hade betalat dyra pengar för en vecka i Grekland. J

Vi hade utöver tjat och gnat en fin vecka. Tack otroliga, fina älskling för att du står ut!!!

På vägen hem tog vi god tid på oss och körde kustvägen genom de fina orterna Grebbestad, Fjällbacka, Hunnebostrand och Kungshamn. Jättefint! Dit kommer vi garanterat att återvända.

Trötta, faktiskt snälla barn somnade gott och utan protester på kvällen när vi kom hem på lördagen.

På söndagen var vi tillbaka hemma vid bassängen i solen och njöt av de sista timmarna av ledigheten. Det kändes inte alls särskilt jobbigt att veta att jobbet väntade tidigt på måndagsmorgonen. Nu har det gått ett par dagar redan och det känns bra med rutiner. Tyvärr kom ösregnet samtidigt och kylan… Hoppas vi kan få lite fler sköna sensommarkvällar.

Ikväll är man välkommen på lite kvällsfika eller mat på Vänga Kvarncafé. Till maten får man lite underhållning i form av A Dreamers Inn. Kl 19.00 kör vi. Välkomna!

 

Ska försöka få upp lite semesterbilder här med. Så håll utkik! J

Förväntningar

Det är väldigt intressant vad de kan göra med oss. När man söker att nytt jobb, så är man i princip redan anställd samtidigt som man undertecknar ansökan med sitt namn. I alla fall går mina tankar så. Likadant är det när en lägenhet blir ledig för uthyrning, när jag väl har tryckt på intresseanmälan, så har jag i huvudet redan möblerat med våra grejer. Igår var vi och tittade på ett hus. Det har legat ute på Hemnet i närmare två veckor och förväntningarna har byggts upp. Jag var nära på inflyttad i tanken. När jag körde in på gatan var där en hel del bilar som stod parkerade. Då helt plötsligt får man en liten känsla av att man är konkurrenter. Den med störst plånbok har störst chans, som i många fall.

VI tog på oss orange, fina tossor över skorna och klev in genom ytterdörren. Precis där, fick både jag och Anders i oss årets ofrivilliga dos av nikotin. Jösses, vad det luktade rök. Det var ok utrymmen nere, men konstigt planerat om man ska jämföra med huset vi kikade på i höstas, som låg på samma gata. Uppe på andra våning sedan var det ett lite märkligt utformat vardagsrum, men mycket dödutrymmen. Tre sovrum, varav det ena, minsta hade altandörr och blir som en passage mer än ett sovrum.

Inget var nog gjort sedan huset byggdes 1980. Vi tog ett snabbt varv i trädgården och tittade på varandra och var rörande överens om att här vill vi inte bo. Så jag får väl avboka flyttfirman J Tråkigt när det inte motsvarar förväntningarna, inte alls! Det blir intressant att följa och se vad slutpriset blir. Med ett utgångspris på 1.195.000 kr, så tror jag att det landar på max 950.000 kr. Fräscha till går ju alltid, men planlösningen är svårare att ändra.

Håller tummarna för att det dyker upp fler intressanta objekt inom kort.

 

Honom för Guds skull!

Det är spännande med svenska språket, att trixa och fixa med ord hit och dit. Men jösses vad det slarvas bland oss. Det retar mig. Många stör sig på särskrivningar och det gör jag också. När det helt plötsligt, faktiskt betyder något helt annat än vad man tänkt bara för att man inte skriver ihop orden. Ett av de bästa exemplen jag sett är: Häst skjuts en gång i timmen. Det är en vansinnig skillnad att skjuta en häst i timmen, och att erbjuda hästskjuts varje timma.

Något jag hör varje dag i olika sammanhang, men också läser i skrift emellanåt är användandet av han/hon istället för honom/henne.

Meningar som: ”Jag ska säga till han”, ”Titta på hon”,  gör att det nästan går ilningar genom kroppen på mig. I min värld skaver det i öronen. Tvärtom däremot, är det nog aldrig någon som använder det fel. Till exempel: ”Henne skulle sjunga”, ”Honom ska ut och springa”.

Jag tror vi har blivit lata och det smittar av sig på barnen och andra i omgivningen. Jag hör hur mina små använder det fel. Jag upprepar gärna det de har sagt då, fast säger rätt och hoppas att de ska höra skillnaden.

Sedan säger min pojk:  tarkong (kartong), uppepå-nerpå (upp-och –ner), perseptiler (serpentiner) och så svär han som en liten borstbindare. Det första är rätt charmigt, det sista inte så…

Försök att tänka på under dagen om du själv säger fel, eller hur många gånger du hör han/hon användas fel runt omkring dig. Du kommer häpna.

 

Indoor Walking

När man pratar om Indoor Walking, så hänger inte riktigt alla med på vad det handlar om. Gå inomhus? Ja och nej. Man använder en Crosstrainer och tränar i grupp. Står man utanför lokalen och kikar när vi ”går” så ser det nog rätt så lugnt och trevligt ut, som en promenad. Det kan det förstås vara, eftersom man likt den mesta träning kan anpassa efter sin egen förmåga och dagsform. Men det kan också vara jäääävligt jobbigt och man kan om man vill ta ut sig fullständigt, genom att vrida på motstånd!

Jag kör ett pass som är 55 minuter, ett bra konditionspass. Man använder inte hela tiden stavarna utan har några olika positioner. Den position, som kräver mest av magmuskler och hållning är den vi kallar för balans. Då släpper man taget med händerna och avvänder dem som en ”jogg-rörelse” utmed kroppen samtidigt som benen trampar runt. Detta kräver lite teknik, balans och tränar upp rygg och mage ordentligt om man gör rätt.

Igår var det jäääävligt jobbigt, jag var så trött att när sista låten var slut så kände jag mig lätt svimfärdig och jag såg mig faktiskt om efter något att kräkas i… Tack och lov gick känslan över fort.

Det är så himla roligt att se hur gruppen kämpar och sliter och med lite ösig, go musik så kör man bara! Ikväll är det dags igen. En väldigt rolig träningsform, som ger bra kondis.

Kom och testa! Det finns några platser kvar ikväll 18.15.

Utmana dig själv!

 

Värsta och bästa på samma gång...

Jag blir förundrad och lycklig och liksom ruskar så där frågande på huvudet flera gånger varje vecka. Är det på riktigt? Det är så häftigt!
Igår borrade jag in näsan i kudden, som han sovit på nätterna innan. Djupa andetag och så bara ler jag, samtidigt som jag saknar honom hejdlöst och gråter en skvätt. Herrejösses vad jag älskar den mannen!
Visst är det märkligt, att utav den värsta saken jag har gjort i mitt liv, så kom det allra bästa till mig!?
Det dåliga samvetet lär följa mig läääänge och säkert med all rätt.
Men detta är sååå meningen!

 

Det löser sig...

I helgen och nu i början av veckan har jag haft ett särkilt lugn över att saker och ting snart kommer lösa sig med boende. Jag anmälde intresse hos tre fastighetsägare i slutet av förra veckan och hoppas såklart att det ska ge frukt. Känslan säger mig att det inom kort kommer att ordna upp sig och att vi snart kan få bo tillsammans under samma tak. Jag  hoppas att känslan stämmer.

I natt dessutom lyckades jag kamma hem storvinsten på 19,7 miljoner i något lotteri… Det löste rätt många, små bekymmer faktiskt. Tyvärr var det inte riktigt sant, vilken jag ju märkte när jag vaknade. I alla fall inte sant i pengaväg… men i kärlek måste jag nog nästan vara miljardär.

Skön känsla!

Ja, jag är inte ett dugg orolig nu, det ordnar sig snart!

 

Ibland går det snabbt!

Vissa saker behöver ältas ett tag, andra grejer går fortare att komma fram till… Gårdagens beslut var någon slags blandning. Jag har under en längre tid tänkt köpa mig en ny cykel. Hela förra våren kikade jag lite, för att sedan önska mig pengar och hjälp till en när jag fyllde år i höstas. Tyvärr har inte pengarna räntat sig i kuvertet, men men. Kvar är de i alla fall. Igår kikade jag lite på vad som fanns på Team Sportia. En klassisk damcykel var det jag letade efter. Hittade en som jag gillade, lite nedsatt pris också. Då fick jag den brillianta idén!

Jag kollade väderprognosen och såg att det ska bli kanonväder, som idag och resten av helgen.  Bestämde mig för att kolla läget i affären efter jobbet. Jojomen, cykeln hade de hemma och efter en snabb provcykling i ett råkallt Kinna, så bestämde jag mig. Den tar vi!

Fixade skjuts till jobbet idag på morgonen och i eftermiddag när vi slutat kl 14, så ska jag försöka snåla till mig skjuts tillbaka till Kinna. Sedan så blir det premiärtur i det soliga vårvädret hela vägen hem till Fritsla. Ska bli riktigt roligt!

 

Så från Idé till handling: 1 år ungefär… men från beslut till handling: 8 timmar!

 

Innan hemcyklingen i eftermiddag behöver jag lite energi. Så jag tror att jag ska unna mig årets första glass. Den häääär tror jag stenhårt på, som årets favorit! Panda Lakrits

 

 

Ett stim...

Jag upptäckte just en grej…

Förra veckan fattade jag ingenting när jag helt plötsligt hade en BG-inbetalning på mitt lönekonto. Som referens fanns det bara ett långt nummer, som inte sa mig någonting… Brukar man få BG-inbetalningar till ett vanligt bankkontonummer?

Jaja, hur som helst så förde jag över pengarna till mitt sparkonto, Just in Case. Man vet ju aldrig. Det finns ju så många historier om felöverförda pengar.

Men så loggade jag för skoj skull in på min STIM-sida. Där såg jag att jag hade en utbetalningsnota… Bingo! Samma belopp! Haha… Häftigt! Det är rätt stort ändå får jag säga. Min allra första Stim-utbetalning, för musik jag varit med och skrivit och som framförts offentligt. Jag kan dock inte göra några större utsvävningar för 246, 13 kr, men så är det ju bara början också.

Allt är bra... Eller?

Begravningen är förbi. Det var en väldigt fin begravning, där huvudpersonen själv hade varit med och regisserat. Musiken var vald av honom själv och det var sedan många fina minnen som delades av människor som känt honom genom åren. Det var så att man gick där ifrån både sorgsen och med ett leende på läpparna.

På vägen hem sedan pratade vi om att jag ju skulle fått massage veckan som gick. Men det var en liten förkylning som satte stopp. Jag säger att det inte är någon panik, eftersom jag inte känner mig så stel eller har känt någon trötthet i ryggen det senaste. På jobbet, morgonen efter rullar jag bak axlarna och hör hur det knakar… Herreguuud! Igår bad jag älsklingen trycka och känna lite. Oj, oj, oj…Oj! Ser INTE fram emot kommande behandling. Det kommer göra ont.  Jag var visst lite stel ändå.  Hoppsan! Massagen får vänta till slutet av veckan, för först är det träning i dagarna tre och sedan ett cirkusbesök på agendan. Lite mer sång ska läggas också, stämmor och lite fix till vårt bidrag till Svensktoppen nästa. Händelsefull vecka väntar och förutom alla knutor  jag tydligen har i nacke och rygg, så är det toppen att heta Marie!

 

Säga hej då...

Allt i livet kan vi inte själva bestämma över. Mycket går, men så är det några grejer vi inte riktigt rår över. Som när livet tar slut. När anhöriga lämnar jordelivet. Min farfar, morfar och mormor finns inte längre kvar i livet. Min farfar gick bort alldeles för tidigt. Han hade mycket bus kvar att göra… Men så blev han tyvärr sjuk i cancer. Min morfar och senare mormor drabbades också av denna hemska sjukdom, men hade i alla fall hunnit leva några fler år. Jobbigt är det hur som helst. Man står hjälplös vid sidan om och kan ingenting göra.

I morgon är det dags att säga farväl till en person, som jag tyvärr inte hann lära känna. En betydelsefull person för min älskade. Jag fick äran att träffa honom två gånger och det är otroligt ledsamt att det inte hann bli fler. En varm, fin person, som jag förstår är saknad av otroligt många. Det kommer bli en fin med sorgsen stund imorgon.

731 dagar

Så många dagar har gått… Jag bläddrade igenom min kalender här på jobbet från 2012. På dagen, den 14 mars står det som anteckning: Borås 18.00.

Äntligen hade jag lyckats få loss lite tid efter mycket träningstid, sjuka barn och annan planering. Tid till att få göra något som jag alltid drömt om att göra. Hålla på med musik. Jag skulle lägga sång på en låt, som skulle skickas till tävlingen Svensktoppen nästa. En duett med låtskrivaren själv. En väldigt trevligt, lättsam, lång och snygg man mötte mig i dörren och ett fast handslag utbyttes. Tydligt är nu i efterhand att det där handslaget sa något mer än bara ”Hej på dig, trevligt att träffas!” Det var skrämmande och coolt på samma gång just då. Men med facit i hand, exakt två år senare så vet vi att det måste ha varit meningen.

Idag firar vi lite extra och nu för tiden får han en puss och kram när jag kommer istället för ett handslag.

Flåsar och svettas!

Intensiva träningsveckor har det blivit det sista. Nyheten IndoorWalking har kört igång på riktigt på Friskis här i Mark och vi kör fulla pass om kvällarna. Otroligt roligt!

I söndags var det lite extra pirrigt. Det var dags för licensiering. Dags att bli godkänd ledare i denna träningsform, som är riktigt bra konditionsträning. Trots lite smånervositet, så kände jag mig rätt så lugn och guidade gruppen utan större bekymmer genom timman. Själv var jag helt slut när vi körde sista, snabba låten. Men det var bara att ropa i och heja på de andra, så fick jag själv lite extra energi. Licensieringsprotokollet fick kryss i alla Godkänt-rutor. Jag fick många positiva ord samt lite små tips på vägen. Det kändes riktigt gott! Det har varit rätt så lång tid från kursen till det här. Men så har vi inte heller haft några maskiner att träna på förrän någon vecka innan invigningen. Passet har skapats mestadels i huvudet och det visade sig fungera rätt bra.

Som ”riktig” ledare körde jag sedan pass i måndags och igår… svetten fullständigt sprutar och det är helt fantastisk att se hur alla kämpar. För det ÄR jobbigt. Det kan vara riktigt tuff träning om man vill! Efter tre IndoorWalking-pass blir det lite omväxling ikväll med Skivstång/Intervall. Heja mig! Vilken kondis jag får.

Kom och testa du med!

Don't wanna work, work, work

I wanna make money while I sleep...
För att återknyta lite till gårdagens Melodifestival, som ju slutade rätt bra!

Medans vi sov, var det några andra som försökte tjäna lite pengar. Jag vet dock inte om det var utan någon arbetsinsats. Det kräver nog faktiskt en hel del arbete att montera ner stuprör från en kyrka.
Jag fascineras lite av det får jag säga. Jag har fått för mig att tjuvar och brottslingar i största allmänhet är arbetsskygga av en eller annan anledning. Att många inte orkar arbeta. Ändå tror jag att de jobbar ungefär lika mycket som alla oss andra för att få ihop de stackars pengarna. Om det ens ger något.
Dessutom jobbar de i många fall på obekväm tid, som kvällar och nätter. Själva brotten föregås säkert också av en del planering. Många timmar för relativt lite pengar. Stuprörstjuvarna åkte dessutom fast några timmar senare. Langar man otillåtna medel av olika slag har man garanterat känslan av att vara "jagad" skulle jag tro. Jobbigt att misstro alla och hela tiden se sig över axeln....
Lätta pengar verkar inte finnas.
Så busy, doing nothing blir man verkligen inte rik av.
 

30 öre... är det ens något att diskutera?

Bevittnade en smålustig grej i söndags, eller så var det bara urdumt. Man blir bara så snopen ibland över hur människor är… Jag handlade på Maxi i Borås i söndags innan jag hämtade barnen. Alltid skönt att ha klart så mycket som möjligt inför veckan och slippa lägga extra tid i mataffären. Hittade en kassa med kort kö och ställde mig där. Två personer före… Något hände med kunden som var först… och den som stod på tur, framför mig skakade lite lätt på huvudet, himlade med ögonen och drog på smilbanden… Själv hörde jag inte alls vad det handlade om. Men till slut var de i alla fall klara med krånglet. Mannen framför mig plockar äntligen upp sina varor och kassören säger att kassan sedan är stängd, men jag får stå kvar.

-Det blir 120 kr, säger kassören.

Mannen sätter i sitt kort i kortläsaren och beloppet kommer upp i displayen.

-Du sa 120 kr, här står det 120,30?

-Jo, men det är 120 kr och så försöker han förklara hur det har blivit 30 öre också. Det var två av varorna som genererade ören, som totalt slutade på 30.

Han ville inte riktigt förstå utan drog frågeställningen ett varv till.

Då lade jag mig i diskussionen…

-Hade du betalat kontant, så hade du betalat 120 kr, eftersom ören inte finns i praktiken längre. Men eftersom du har kort dras det exakta beloppet.

Kassören nickade och höll med. Det gick ändå en vända till med:  ”Du sa ju…” och ”Det står 30 här…” Till slut fick kunden faktiskt ge sig och låta det svida över. Jag hoppas, när han drar kortet nästa gång att varorna kostar 119,70 så att han får tillbaka sina ören.

 

Uj uj uj...

Igår var en härlig dag!

När jag lämnar Borås och kärleken varannan söndag, så känns det verkligen som en evighet tills vi ses igen… Nu är det ju för väl att det inte är så. Igår träffades vi en snabbis. En timma närmare bestämt. Mycket kan hända på en timma. Igår lade vi den timman på ett radioframträdande i Sveriges Radio P4 Sjuhärad. Vi var inbjudna till förmiddagsprogrammet för att prata om vår musik och spela några låtar. Mina nerver låg halvvägs utanpå igår faktiskt. Jag brukar känna att jag är rätt så lugn annars, men den här gången fanns ett extra pirr. Det visade sig inte vara alls dumt. Efter en lättsam och trevlig intervju samt tre låtar senare, så var stunden över. Underbart är kort… Nöjd och fylld med energi och adrenalin åkte jag tillbaka för att jobba ett par timmar. Mottog många snälla ord av de som lyssnat, vilket ger lite extra glädje såklart.

Resten av dagen pirrade det lite extra… Kärleken till mannen, som finns vid min sida fullkomligt svämmar över!

 

 

Från toppen till botten...

Alla Hjärtans Dag! Det var en underbar dag. Hade fått en tid att passa. Var hos mitt hjärta i god tid, så att jag hann duscha av mig svetten från mitt IW-pass. Mysigt det är att kliva innanför dörren där. Varje gång! En blandning av lugn, spänning och förväntan. Härligt! Det blev en trevlig stund i soffan med skålande i Cava och efter det en promenad till Stadsparksbadet... där har de sedan i somras öppnat en intilliggande restaurang. Där serverases en fin skaldjursbuffé kvällen till ära. Nam nam. Riktigt fina kräftor och annat smaskens. Tack finaste!
Resten av helgen var lugn. En liten tur i Knalleland och sedan lite OS och skidstafetter.
När jag hade hämtat hem gullungarna så fixade jag röd pölse och tillbehör till kvällsmat. En stund senare började jag känna mig lite skum och matt i kroppen. Det var en befrielse att krypa ner bredvid barnen vid nattning. Flyttade mig till Tv-soffan, men efter en timma där och ett program med snack om fett i blodet så kändes det värre. La en pizza på toaletten och kröp sedan ner under täcket. Bläää! Tidigare på kvällen var jag i valet och kvalet om vi skulle stanna hemma idag, eftersom Thilde hade väldigt jobbigt med förkylda, rinniga ögon. Men jag ställde klockan som vanligt. En timma senare, var det dags igen... bläää.
Vi stannar hemma!
Så blev det. Dagen har varit tidernas lugnaste. Barnen har lekt, pysslat, spelat på surfplattor och varit Sams. Jag har läst lite och bara vilat mig. Jätteskönt. Det var garanterat korven igår, som ställde till det. Idag har jag ätit utan problem. Livet i fredags kväll var rätt långt ifrån livet igår kväll...det svänger fort.

Nej, på tisdagar älskar jag!

Full fart den här veckan och det är redan fredag. Det har varit ganska mycket fokus på Friskis den här veckan. Stora flytten har gått till Sanden, vår nya anläggning. Det betyder mycket jobb och alla sliter. I onsdags hjälpte jag till att bära lite. Det jag kunde. Jag passade också på att bekanta mig med Indoor Walking-salen och musikanläggningen där. För att sedan åka hem på kvällen och ägna en dryg timma åt att mixa min musik till passet.. Så nu är det också klart. Känns bra.

Igår kväll hade vi en liten Iw-träff och snackade ihop oss lite. Alla är peppade att köra. Det ska bli så himla kul att dra igång med något nytt. Vi pratade schematider och det blev bytt lite hit och dit. Lite smårörigt, men det ordnade upp sig. Jag fick frågan om jag kunde köra tisdagar istället för torsdagar… Tiden fick jag själv välja.

Inga problem, men då önskar jag… Längre hann jag inte på meningen innan min kurskompis från i höstas avbröt och tittade frågande på mig... – Då ÄLSKAR du?

Haha… jo precis! Tisdagar är ju vår ”Making Love-day” så att säga… då kan jag verkligen INTE köra pass.

Tänk vad fel man hör ibland. Roligt blev det i alla fall och det är väl inte värre än att vi får byta dag då.

Idag kan till exempel vara en lämplig…

Happy Valentines Day!

Lite knäpp...?!

Egenheter har vi alla, som vi är mer eller mindre medvetna om, eller stolta över. En del av dem känner vi nog inte tills alls. Det gör bara de som är i vår närhet.
En av säkert många egenheter jag har är att jag är petig med hur jag skriver listor och kom-i-håg-lappar. I övrigt är jag inte så noga med att det alltid måste vara ordning runt omkring mig. Högar på bord och dammiga hyllor är inte så farligt. Men en inköpslista skriver jag om i tre etapper... kan bli fler om jag skriver fel eller fult. Inget läskigt händer om jag slarvar ihop en lapp. Men det blir bättre såhär.
Först skriver jag upp vad vi ska äta... sedan omvandlar jag det till en lista med ingredienser i steg två. Efter det så tar jag en tredje lapp där jag skriver ner allt i den ordningen varorna kommer i butiken. Väldigt praktiskt att slippa springa runt mer än ett varv.
En annan bra sak med denna egenhet är att när jag vid några tillfällen missat att få med min väl genomarbetade inköpslista, så har jag kommit ihåg allt i alla fall tack vare förarbetet.

 

Torris...

Fy, tycker inte om kylan. Man blir supertorr i huden, fnasig på händer och i ansiktet. Sedan blir håret och även kläder statiska och klistrar sig mot skinnet… Blää! Och så ska vi till badhuset idag och bättra på torrheten med lite klor… Haha! Det blir nog bra. Det var längesedan vi var där och badade och jag hoppas vi får en mysig stund och att barnen inte är allt för trötta efter veckan.

För Ellioth borde det funka bra idag. Han sov 12 timmar i natt! Däckade i soffan framför TV:n igår kväll redan 17.30. Efter ett par väckningsförsök gav jag upp och bar in honom till sängen istället. Det är lite risky det där… Man vet inte om det blir så att han vaknar och är hungrig mitt i natten, eller tycker att det är dags att gå upp kl 4 på morgonen. Men  det gick fint.

Man blir trött av badhus hur som helst, så det kanske är jag som får bäras in till sängen ikväll istället. Tur att jag har en gentleman hemma, som hjälper mig, även om jag skulle tycka synd om honom om han behövde… Haha.

Kan vara bra vilket fall som helst att vara rejält utvilad när det vankas barnkalas imorgon. Ett litet nätt kalas, den här gången, så det ska nog gå fint hur som helst.

 

På tal om något helt annat.

Nu är årets fattigaste vecka slut för de allra flesta. Lönen kikade in på kontot idag. Oftast är den ju bara på högt tillfälligt besök.

Men, här kommer ändå ett tips på billig mat. Jag köpte en julskinka igår. En färdigkokt. Den kostade bara 19,95 kr/kg nu. Fynd! Tärna till pytt i panna, paj eller Carbonara.

Tro på kärleken

I lördags på bästa sändningstid och med bästa sällskapet bredvid mig var det en kvinna som lade orden i munnen på mig och berättade en historia väldigt lik min egen... hennes middagsgäster "hejade på" henne och tyckte att hon var otroligt modig som vågade tro så på kärleken.
Hon blev helt knockad av mannen hon träffade... Jo tack! Precis så...
Visst kan jag också skriva under på allt det smärtsamma...men...
Det gick inte värja sig mot kärleken!

Tack för orden Maria Lundqvist!

Stå upp för dig själv!

En liten förändring kan göra skillnad. Det mesta handlar om att bestämma sig.

Efter hälsotips i höstas och ett avsnitt av det intressanta TV-programmet ”Medicin med Mosley” bestämde jag mig. Jag ska stå upp och jobba och på det viset förbränna kalorier, som jag annars inte alls gör åt när jag sitter ner på kontorsstolen hela dagen.

Efter tre dagar, så är jag skithungrig redan kl 11, fast jag dessutom har klämt in frukt och yoghurt istället för bara kaffe och luft på frukostrasten. Förbränningen ökar. Och om jag står upp 3,5 timmar om dagen så motsvarar det ungefär 5 km i löparspåret. Så käckt så! Det tar ingen extra tid i anspråk, det är enkelt, man blir inte svettig eller andfådd och får väl egentligen heller ingen ökad kondition, men flera andra hälsoeffekter.

Blodsockernivån går tillbaka till normalt mycket fortare efter en måltid när man står upp. Man gör även ryggen en stor tjänst. Sedan kanske några hekto rinner av på köpet. Win win. Bra skor rekommenderas dock.

Lycka till och stå upp för dig själv i alla sammanhang!