Inte likt något annat egentligen. Man har ingen aning om man sitter på trumfkortet, eller om det är någon annan som gör det. Man vet bara vad man själv vill. Tyvärr…
Ja, eller kanske är det lika mycket på gott som på ont. Jag pratar om att leta hus och eventuell medföljande budgivning. Eftersom man inte har bassänger med pengar att ösa ur, så får man hålla sig inom en viss prisklass. Där i den prisklassen ligger de flesta andra också. Detta gör ju att man sällan är helt ensam om att titta på eller gilla ett visst hus. Det är otroligt spännande, men samtidigt rätt stressande.
Vi tittade på ett mysigt hus i helgen som gick. Ett hus vi visst skulle kunna tänka oss, men som ändå inte riktigt stod Marie och Anders på. Vi väljer att stå bredvid och titta på den här gången… Budgivningen har redan börjat. Spännande.
På lördag ska vi titta på ytterligare ett… Det känns spontant bättre än det vi såg i helgen. Bättre och större, men dyrare… Såklart. Alltid är det nåt. Vi får se hur känslan blir när vi är där och om vi ska lyfta luren till banken och smila upp oss lite extra efteråt…
2 kommentarer:
oj vad spännande!
vi letade hus i nästan 2 år, men nu trivs vi så bra i nya lägenheten så lugnar oss med hus ett tag. lycka till nu. kram
Ja, det är väldigt spännande!
Ja ibland löser det sig hur bra som helst, utan att det blir precis som man tänkte från början.
Skönt att ni trivs så bra.
Vi tackar!
Kram
Skicka en kommentar