Tänkvärd reflektion...

Saxat från Aftonbladet:

Ett enda snedsteg – och du är körd

  Om man lyfter blicken, bara lite. Bort från skuldfrågan, bort från mediedramaturgins tröttsamma krav på avgång. Bort från de upprörda brösttonerna.

Jag tänker mig en tioåring. Han tycker mycket om att titta på ”Wild kids”. Han läser Kamratposten.

Plötsligt blir programledaren och tidningens chefredaktör – det är samma person, Ola Lindholm heter han – misstänkt för att ha knarkat.

Vad skadar mest? Vad skrämmer? Det eventuella sveket från förebilden Ola Lindholm – eller insikten om hur ensam man riskerar att bli på grund av ett enda misstag?

Häromåret kom en studie från Statens folkhälsoinstitut om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Den enskilt främsta anledningen till stress och ångest var rädslan för att välja fel.

Den tioåring, eller fjortonåring om man så vill, som läser Kamratposten i dag tillhör den första generationen på mycket länge som går en mindre ljus framtid till mötes än sina föräldrar.

De kommer att ha svårare att få ett jobb, en bostad. Deras möjligheter att studera kommer att vara sämre.

De val som de gör redan i högstadiet kommer att påverka hela deras liv – från och med nästa sommar får man ingen andra chans på Komvux.

Den rädslan går utmärkt att återspegla i fallet Ola Lindholm. SVT som nu har plockat bort Lindholm från rollen som programledare för ”Wild kids” – trots att han ännu inte är dömd.

Kamratposten som tillfälligt har lyft bort honom från rollen som chefredaktör.

Och tidningen Expressen som redan vid den första misstanken hängde ut honom med namn och bild på förstasidan: en löpsedelsskurk bland löpsedelsskurkar.

Tänk en tioårings blick på detta.

Budskapet: ett enda snedsteg och du är körd, det finns ingen väg tillbaka.

Ola Lindholm kanske är en olämplig förebild, vad vet jag.

Men frågan är också vilka signaler Expressen sänder ut med sin namnpublicering, redan vid en första misstanke. Själv läste jag Expressen dagligen från tio års ålder. Hela min världsbild utgick från tidningen.

Förra året anmäldes 87 500 ringa narkotikabrott i Sverige. Mycket få av de inblandade förlorade sina jobb eller hamnade på förstasidor, kanske ingen. Men Ola Lindholm, som kanske inte ens har begått det misstag han anklagas för, riskerar att förlora båda sina jobb samtidigt som han hängs ut som en skurk på varenda kiosk i hela Sverige.

Hur förklarar man det för en tioåring?

Vad skadar mest?

// Ronnie Sandahl