Ellioth har fått en ful ovana... Han vaknar mitt i natten och vill ligga bredvid mig och sova. Mysigt förvisso, men detta resulterar oftast i att han sover som en liten gris och att jag inte sover särskillt bra alls egentligen, även om jag har vant mig det sista.
Vaknar han senare än kl. 5 på morgonen, så är det dödsdömt att försöka somna om. Munnen går i ett på honom... Trots det försöker man tjuva sekunder med sömn. Det går sådär...Man blir mest irriterad.
Inatt vaknade han runt 3-snåret... väl liggandes bredvid mig fick han panik och började skrika för att han hade snor i näsan... *pust*
Sedan höll han på, med undantag för de sista 20 minuterna innan klockan ringde och det var dags att gå upp. Blir man inte lycklig då!?
Lite snorig och säkert minst lika trött fick han ialla fall åka till dagis. Där började han gråta för att han inte fick gå in på den andra avdelningen och leka...(trött som sagt) Men när vi sedan sa hejdå, så kom de underbara orden: - Mamma, jag älskar dig och kommer att sakna dig!
Sötnos...
Thilde har lite hosta, men sover ialla fall hela nätterna och har liiiite bättre morgonhumör :-)
Undra om man kan lyckas lägga sig i tid ikväll? Varför är det sååå svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar