Intressant ämne visade det sig. Det har diskuterats flitigt och vridits och vänts på i radion nu halva morgonen. Den första frågeställningen var om det inte borde sättas en övre åldersgräns på offentligt hångel? Det är väl uppfriskande att få se lite kärlek och lust när man är ute och strosar. Särskilt dessa soliga dagar. Jag säger inte att det betyder att jag vill se folk klängandes på varandra med tungorna långt ner i halsen. Men jag tycker absolut att det är okej och en friskhetstecken att visa de känslorna man har öppet. Spelar ingen roll om det är ungdomar eller pensionärer. Lusten och kärleken tar jag för givet, när den finns, är den samma i alla åldrar även om den kanske inte alltid är precis lika himlastormande. Det ligger bara i betraktarens ögon om det är provocerande eller inte. Varför det provocerar får de som tycker att det gör det själva svara på.
Själv hade jag en lärare som fick ett ordentligt utbrott och skällde ut hela klassen efter noter. Anlednngen: Han störde sig på att elever stod i skåphallen och GROVHÅNGLADE!
Herrejösses, undra vad han saknade i sitt liv?
2 kommentarer:
Håller med dig i det du skriver. Det är ju bara fint att se kärlek oavsett ålder. jag tror att de som blir provocerade av det bara är bittra. T o m när min Mario dog ifrån mig tyckte jag om att se andras kärlek, trots att jag var nåt så fruktansvärt olycklig. Men jag blev aldrig bitter och det är jag så tacksam för. Kärleken är meningen med livet <3
Visst är det så!
Klarar man sig från att bli bitter, så har man mycket härligt i livet, trots de höga berg och djupa dalarna som dyker upp längs vägen.
Fantastisk egenskap att ha att kunna känna lycka i att andra mår bra. Det gör en stark, tror jag.
Kram på dig!
Skicka en kommentar