När man står och sjunger sångerna, som ett brudpar har önskat och man ser deras ögon tåras. Då känns det extra bra… Inte för att de gråter, utan för att känslan finns där då.
Vi sjöng på ett bröllop i lördags och det är underbart att få de varmaste tacket efteråt. Det finns ju inte möjlighet till en andra tagning när man står där och stämningen i luften nästan går att ta på. Det är NU! Häftigt. Ett jättefint bröllop, lättsamt, kärleksfullt. Så som det ska vara.
Om två veckor kör vi igen, lite mer varma i kläderna. Men absolut inte mindre pirrigt för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar