Grundskolan

En rolig reflektion från lunchen...

Vi satt och pratade om läxor och den lätta ångesten från klassrummet när man i fjärde klass högt skulle översätta en text från engelska till svenska. Ett språk man då inte visste så mycket om.

En i klassen fick börja att översätta en rad och då var man snabb som attan och räknade ut vilken rad det var man själv skulle få översätta enligt turordningen. Man var så fullt fokuserad på att översätta att man inte hörde vad de andra läste.
När du sedan högt äntligen hade tragglat dig igenom "din rad" i engelskaboken säger fröken:

-Den var så kort, ta du en rad till!
Panik uppstår och man försöker högröd i ansiktet traggla vidare...
Pust och stön... Visst är igenkänningsfaktorn hög här!?

Man har det rätt bra ibland som jobbar och har gjort färdigt hundåren i skolan.
Thilde vill redan nu börja i "sin skola".... Jag vet inte om jag ska berätta den bistra sanningen för henne att hon sedan är fast i minst 12-15 år :-)