Karantän...

För ett år sedan kändes det som att jag satt i karantän... det var nog världens längsta veckor. Jag kände mig instängd, övervakad och granskad i allt jag gjorde. Log jag blev det fel. Grät jag undrades det nästan om jag verkligen hade rätt till det. Jag kunde i pricip inte träffa vem jag ville. Helt plötsligt var det som att jag inte var myndig och vuxen nog att tänka själv! Märkligt...

En otrolig, kaosliknande situation som inte var bra för någon just då. Jag var på väg någon annanstans hela tiden och styrde så mycket jag kunde förmå i den riktningen! Rätt var det var så öppnades grinden! Jag kom fram dit jag skulle och dit jag längtade så mycket att det gjorde ont. Kärleken svämmade över och där fanns världens finaste man och väntade tålmodigt trots allt.

Det kan hända mycket på ett år... Vissa saker vill jag helst glömma, men ännu fler fantastiskt fina saker kommer jag för evigt att minnas! Är så otroligt glad och tacksam över att jag hamnade precis just här!