-Ja, svarade jag, men det är två månader sedan.
Mina fördomar säger mig att om jag hade haft en kvinnlig kollega hade jag knappt hunnit in på jobbet första arbetsdagen efter 9 juni innan det hade avslöjats att det satt en ring på fingret... Och fördomarna, de späddes på lite till när chefen sedan inte ens kom ihåg att sonen var förlovad sedan 20 år. Inte så viktigt liksom... Hehe
-När ska ni gifta er då? blev nästa fråga.
-Det gjorde vi faktiskt i natt!
Jösses, så knepigt. Fattade inte riktigt hur det gick till. Men så var det. I drömmen i natt hade vi gift oss. Jag minns ingen ceremoni, inga gäster. Minns inte heller var vi befann oss. Detaljerna jag kommer ihåg var att vi var själva och kom gåendes i en gränd belagd med gatstenar. Längst in i ett hörn stod en surfplatta, stor som en rejäl helkroppsspegel lutad mot väggen. Där kunde man fota sig och välja vilken bakgrund man ville.
Detta gjordes. Sedan satte vi oss ner där på marken. Då ringer Diana, min vän på mobilen. Jag tittar på min nyblivne make och frågar om han hade publicerat nyheten på Facebook. Så var fallet, och jag gissar att hon ville gratulera. Sedan vaknade jag....
Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar