Begravningen är förbi. Det var en väldigt fin begravning, där huvudpersonen själv hade varit med och regisserat. Musiken var vald av honom själv och det var sedan många fina minnen som delades av människor som känt honom genom åren. Det var så att man gick där ifrån både sorgsen och med ett leende på läpparna.
På vägen hem sedan pratade vi om att jag ju skulle fått massage veckan som gick. Men det var en liten förkylning som satte stopp. Jag säger att det inte är någon panik, eftersom jag inte känner mig så stel eller har känt någon trötthet i ryggen det senaste. På jobbet, morgonen efter rullar jag bak axlarna och hör hur det knakar… Herreguuud! Igår bad jag älsklingen trycka och känna lite. Oj, oj, oj…Oj! Ser INTE fram emot kommande behandling. Det kommer göra ont. Jag var visst lite stel ändå. Hoppsan! Massagen får vänta till slutet av veckan, för först är det träning i dagarna tre och sedan ett cirkusbesök på agendan. Lite mer sång ska läggas också, stämmor och lite fix till vårt bidrag till Svensktoppen nästa. Händelsefull vecka väntar och förutom alla knutor jag tydligen har i nacke och rygg, så är det toppen att heta Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar