Eller hur är det man brukar säga?
I söndags 30 minuter innan kalaset skulle börja, mitt under förberedelserna hände en liten olycka… Jag hade just plockat ner mitt finproslin från ena skåpet i köpet, koppar, fat och assietter. Dessa stod på bänken. Kakorna lades upp på fat och Ellioth stod på en stol bredvid. Han satte ett timglas med sugpropp på skåpets glasdörr och Vips! Helt plötsligt försvann han ner mellan stolen och bänken. Med sig fick han kaffefat och kaffekoppar. Jag tjoade och det krasade ordentligt när porslinet åkte i backen. Ellioth sopade i hakan på vägen ner och blev givetvis väldigt rädd och ledsen, men kunde själv gå och sätta plåster på sin haka medans jag sopade bort spåren. Tur att han inte skar sig! Men jösses så himla tråkigt att mitt samlarporslin gick i kras. Dessutom var den utgående modell redan när jag samlade, så det är nog inte så enkelt att få ta på nytt. Särskilt inte bara kaffefat, eftersom de ju iså fall säljs tillsammans som kopp + fat. Är det värt pengarna?
Förövrigt har det varit en tuff morgon och eftermiddag med barnen, även om kvällen slutade bra med pannkakor, fix och en ovanligt lugn nattning. Det tackar jag för och somnar lugnt ikväll!
Imorgon får jag träffa kärleken igen! Känns som en hel evighet sedan…Läääängtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar