När jag tänker på att stå på scen eller sjunger med i låtar jag gillar, så spelas det upp för mig i huvudet hur jag skulle vilja att det var och hur det skulle vara coolt att göra det med lite attityd på en scen a'la stor konsert med jublande publik... En dröm.
Mitt problem är att situationen skulle vara så ovan (mest för att det aldrig hänt) att jag skulle bli stel som en pinne om det skulle hända på riktigt! Verkligheten och föreställningen stämmer inte alltid helt överrens... Fast sedan inser jag ju att om något sånt bara är inrepat och tränat på ordentligt, så känns det tillslut inte så konstigt och onaturligt och avståndet mellan dessa krymper bit för bit.
Lite hjälp med att "röra sig" och att stå inför folk och göra något annat är sjunga har jag ju fått från Friskis. Fast man "får" det inte. Man får jobba för det. För sig själv och med sig själv. Det är det som är utmaningen. Där känner jag mig nu trygg och säker. Nästa plats att erövra och hitta tryggheten i är musikscenen. Bestämt och säkert, så blir det kanon! En stor trygghet finns vid min sida och det känns helt sanslöst lugnt och bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar