Min bästa sida...

Det var inte den jag visade för älsklingen igår. Pust... Det var en av de segaste och jobbigaste söndagarna på länge, typ 10 år. Fick inte behålla bitarna melon jag petade i mig till frukost. Inte ens ett glas vatten... Jösses, så medans jag kröp ner och slumrade en välbehövlig stund till så var Anders alldeles underbar och snäll och lite rastlös tror jag och röjde undan alla spår efter kvällen och nattens fest. Hela anledningen till mitt mående. Min inflyttningsfest. Den höll på ända till 4-tiden nästan. Märks att man inte ses så ofta. Mycket att prata om och tiden ruuusar. Roligt var det! Tack alla som var här. Det får vi göra om! Utom dagen efter då :-/
Nu har jag precis satt på en kanna kaffe och ska kura upp mig i soffan tillsammans med Ellioth som är hemma med ont i magen. Jag passar på att nyttja denna extra vilodag.