Trots...

 

…att man mycket väl vet att trots existerar, så är det lika svårt att hantera varje gång. I helgen har Thilde varit överjävlig stundtals. Hon har blivit vår lilla mini-tonåring. Det är svårt att hänga med i alla svängar. Rätt som det är, är man mitt upp i det utan att fatta någonting.

 Vi hade en dust i lördags kväll vid läggdags. Herrejösses! Fast då hjälpte tröttheten givetvis till, eller inte. Men sedan blev det en på söndag förmiddag och en till på kvällen. Något litet utbrott där emellan också, men de var inte så farliga. När det väl brakar loss så blir det liksom inte väl. Man hamnar i moment 22. Never ending story… Det handlar allt som oftast om saker som är näst intill omöjliga att lösa där och då. Som att köpa något, helst fast än affären är stängd, eller att man absolut inte får hjälpa till även om hon inte kan själv. Där står man, inget händer, och jag vill inte ge mig! Det kommer tjuvnyp och slag också, som så utstuderat riktas, med en blick som säger: ”Vad händer om jag gör så här, och du får ont?!”
 

Det har gått åt lite energi i helgen på sådana (tänk utvecklande och stimulerande) konflikter. Otroligt tröttsamt, men även om det tar omvägar, långa sådana ibland, så känns det ändå oftast som att jag ”vinner”… om nu vinna betyder samma som att känna sig totalt värdelös som förälder!? Så Jippi!
 

Det har inte bara varit down i helgen. Vi hade ju en helhärlig dag ute hos pappa i lördags. I går var jag och Thilde i Borås och köpte julkortspyssel och hade faktiskt lite mysigt också när vi tog en fika tillsammans, medans lillebrorsan lekte hos en kompis. Värdefulla timmar!